Exotiskt (sydsvensk edition)

Cercis canadensis 'Hearts A'Fire', en
av de nyare sorterna av kanadensiskt
judasträd.

 Det udda, ovanliga eller exotiska lockar många. Det får gärna vara växter som ligger på gränsen i härdighet och om de är lite utmanande att odla blir de ännu mer begärliga. Amerikanskt judasträd, Cercis canadensis, är en riktig trendväxt söderut i Europa och börjar synas mer och mer även i Sverige. Här blir den en stor buske eller mindre träd Judasträd kanske mest är känd för sin blomning, små lysande rosa ärtblommor som sitter direkt på stammen (kauliflori). Även vitblommande och dubbla sorter finns. Riklig blomning kräver mycket värme. Förkärleken till varma växtplatser och att den som etablerad tål en del torka gör Cercis till en växt som passar moderna trädgårdar där sten och cortenstål är vanliga inslag.

Det som gjort den så populär idag är sannolikt att fler och fler sorter med blad i olika spännande färgskiftningar dykt upp på marknaden. Rödbladiga 'Forest Pansy' var en av de som började det amerikanska judasträdets segertåg över världen. Sen har det kommit sorter med både gula och orange blad. Ofta har unga blad i skottspetsarna en färg för att sedan skifta i takt med att bladen blir äldre.

Många sorter blir det... Listan är inte komplett men visar hur mycket variation som ryms inom en och samma art. Om inget annat anges blommar de med blommor i rosa nyanser och har buskigt/upprätt växtsätt.

• Alley Cat -Vitbrokiga blad.
• Burgundy Hearts -Rödbladig, anses vara en förbättring gentemot 'Forest Pansy'.
• Carolina Sweetheart -Unga blad brokiga i rött och rosa, övergående till rosa och grönt och till sist grönt med diffust vita kanter. En av de mest extrema och kanske en smakmässig vattendelare. Kräver aningen kraftigare jord än övriga.
• Cascading Hearts -Hängande växtsätt.
• Flame Thrower -Unga blad vinröda, övergår till gult och sen grönt.
• Forest Pansy -Rödbladig.
• Golden Falls -Gulbladig, kraftigt hängande växtsätt.
• Hearts A'Fire -Unga blad röda, övergår till grönt.
• Heart's of Gold -Unga blad lysande gula, sen övergående mot grönt.
• Lavender Twist -Bildar ett nätt hängande träd.
• Little Woody -Dvärg med vasformigt växtsätt.
• Mertlot -Mörka blad och mörka blommor, som namnet antyder.
• Northern Lights -Lysande rosa blommor. Ska vara en särskilt härdig sort, men oklart om den finns tillgänglig i Europa.
• Pink Pom Poms -Dubbla lysande rosa blommor som ser ut just som små garnbollar.
• Royal White -Vitblommande.
• Ruby Falls -Rödbladig, hängande växtsätt.
• Silver Cloud -Vitbrokig
• The Rising Sun -Unga blad orange, går snabbt över till gult och lime innan de blir gröna.
• Vanilla Twist -Vitblommande med hängande växtsätt.
• Whitewater -Vitbrokig med hängande växtsätt.
• Zig Zag -Som namnet antyder växer unga grenar i sicksackmönster.

Hibiscus syriacus 'Gandini Santiago'/
Purple Pillar.

Frilandshibiscus, Hibiscus syriacus, är exotisk i sig själv, om än rätt vanlig idag i sydsvenska trädgårdar. Länge såg man en liten handfull sorter, såsom 'Oiseau Bleu', 'Woodbridge' och 'Hamabo'. Alla blir med tiden rätt omfångsrika buskar.

På senare år har utbudet närmast exploderat. Det finns ett flertal dubbelblommande sorter, exempelvis violetta 'Ardens' och rödrosa 'Duc de Brabant'. Kanske tappar de dubbla en del av det exotiska. Blommorna blir ofta väldigt lika fyllda stockrosor, något vi är mer vana vid. Enstaka brokbladiga sorter finns, men prydnadsvärdet kan ifrågasättas. För den som har ont om utrymme finns  sen en tid tillbaka pelarväxande sorter. Namnsättningen är lite rörig, men hittills finns tre sorter, som ska kunna bli 3-4 m höga, men hålla sig under metern breda.

• 'Gandini Santiago' = Flower Tower Purple/Purple Pillar
• 'Gandini van Aart' = Flower Tower White/White Pillar
• 'Gandini van Aart Ruby' = Flower Tower Ruby(Ruby Pillar

Bland det mer spännande på senare år är Lunar-Serien, som är alldeles ny, framtagen i Storbritannien. Genom att korsa in arten Hibiscus paramutabilis har man fått fram en serie sorter med betydligt större blommor än tidigare sorter av frilandshibiskus, kring 16 cm i diameter. Storleksangivelserna varierar. En källa säger att de ska hålla sig runt metern, medan en annan anger att de blir uppemot 3 m höga och 1,8 m breda. Eftersom de ingående arterna är kraftigväxande stämmer nog det senare mer överens med verkligheten. Om de visar sig vara lika lättodlade som övriga återstår att se. Hittills finns fyra Lunar-sorter i handeln i Europa, Delight, Eclipse, Flare och Rhapsody. Gissningsvis dyker de upp i Sverige inom en snar framtid.

Oavsett vilken sort man väljer ger hibiskus i trädgården en exotisk känsla. Den är en primadonna, om än en rätt snäll sådan.

Araucaria araucana, brödgran
utanför Höganäs, Skåne.

På min egen önskelista över exotiska växter hamnar brödgran, Araucaria araucana högt upp. Som ung är växtsättet overkligt symmetriskt och den liknar mest något som hämtats hem från urtiden. Med åldern tappar den grenarna nerifrån och får en rundad krona, vilket inte uppskattas av alla. Sin förhistoriska framtoning behåller den.

Namnet "apskräck" är talande. Detta är inte en växt att gå i närkamp med utan rustning. Rakbladsvassa stela barr på tunga grenar. Jag har en viss förkärlek till taggiga/torniga växter, som min omgivning inte alltid kan förlika sig med. Det hindrar mig inte från att tycka att brödgran är ett av de häftigaste träd vi över huvud taget kan odla i Sverige.

För ovanlighetens skull finns inte en uppsjö sorter att välja bland. 

De andra arterna i släktet kan vi på sin höjd använda som krukväxter. Rumsgran, Araucaria heterophylla, prydde det sena 1800-talets fina salonger och fick för inte alltför många år sedan ett ordentligt uppsving. Det är kanske den barrväxt som är absolut lättast att odla inomhus. I länder med medelhavsklimat ser man den ofta planterad och dess närmast onaturliga symmetri gör att den lätt igenkännbar på långt håll. Inomhus klarar den både torr luft och att vattningen glöms bort både en och två veckor.

Hur många hortensior behövs det?

Living Little Passion

Det var ett tag sen sist...

Det är bara att konstatera att hortensior är populära. Väljer man rätt sort är de lättskötta och pryder sin plats i trädgården. Till de mest sympatiska hör vipphortensiorna, Hydrangea paniculata. Syrenhortensia är bara namnet på den gamla sorten 'Grandiflora'. De är generellt bra härdiga buskar med få hälsoproblem.

De sista tio åren, eller så, har utbudet av sorter i det närmaste exploderat och nya kommer hela tiden. Är det nya alltid bättre, eller är det säkrare att hålla sig till det gamla beprövade? Det finns naturligtvis inget enkelt svar utan det beror på. Många nya sorter är helt klart förbättringar, men det gäller också att de fungerar bra både hos odlaren som drar upp plantorna och när de är planterade i trädgården. Det är inte den enklaste balansgången.

Efter att i några dagar formligen marinerats i hortensior av alla de slag är det lätt att bli snurrig i skallen. Även om man tycker att det borde vara svårt att variera en art särskilt mycket är det bara att konstatera att det är precis vad man kan. Utseendet är en sak, men det finns mycket mer att ta hänsyn till. Som alltid krävs mer än skönhet för att nå hela vägen fram. Att åldras med värdighet är en viktig egenskap, liksom hållning och uthållighet.

Living Colourful Cocktail

I Sverige är vi vana ett rätt snävt utbud. Sorten 'Grandiflora' har varit standard under många år och det var nog inte förrän 'Limelight' introducerades som det egentligen började hända något. De flesta äldre sorter kan ses som pensionsfärdiga vid det här laget. De var bra växter för sin tid, men nu för tiden finns lite anledning att välja dem annat än för nostalgins skull. Det kanske är krasst att sätta ett bäst före-datum på en växt, men lite så är det.

Idag finns vipphortensior i olika höjder, sorter som remonterar, de med megastora eller väldigt små blomklasar, såna som snabbt går över i rosa eller vinrött, sorter med täta eller sirliga blomklasar o.s.v. Det senaste är hortensior som är framtagna för att användas som marktäckare. Det är ett stort smörgåsbord som hela tiden fylls på. Problemet är att veta vilka godbitar man ska välja. I Holland finns sortimentsträdgårdar där man kan se många sorter bredvid varandra och jämföra dem. Man önskar att det fanns i Sverige också, så att vi kunde se om det är skillnad i vårt klimat, med våra längre dagar och lite mindre intensiva sol. Klarar sig sorter som bränns av solen i Holland bättre här? Hinner de senblommande verkligen blomma även norröver?

Efter att under fyra dagar sett fler hortensior än jag nog behöver se på en livstid kan jag konstatera att det finns sorter som står ut bland övriga. Idag producerar förädlarna gärna serier och det här är några av de som verkar vara bland de bästa idag.

Living Infinity

Living Creations innehåller ett stort antal sorter i olika stil och storlek. De flesta går över åt det rosa eller vinröda hållet under blomningens gång. De är förädlade med stor hänsyn till att de faktiskt ska vara bra trädgårdsväxter, inte bara vara enkla att producera och se fina ut i handelsträdgården.

Groundbreaker-Serien kommer från samma förädlare och påstås vara de första vipphortensiorna som fungerar som marktäckare. Hur bra det blir i verkligheten återstår att se, men det är en intressant utveckling. Hittills finns tre sorter i serien, men det står fler plantor under utvärdering hos förädlaren. Man drar upp 2-3000 plantor från frö varje år. Av dem kanske 1-2 väljs ut och introduceras som en ny sort. Det är ett väldigt litet nålsöga de måste passera igenom för att nå hela vägen fram!

Gardenlights-Serien blommar extremt rikligt, men är framförallt framtagen som ett bra alternativ för den som odlar i kruka på balkong eller terrass. De verkar även fungera bra utplanterade i trädgården också.

Vissa nya sorter blommar så rikligt att bladverket försvinner nästan helt bakom blommorna. Om det är önskvärt eller inte får var och en själv avgöra. Sorter med väldigt fylliga blomklasar har få eller nästan inga alls fertila blommor. Det innebär att de inte bidrar alls till att gynna insektslivet. Sorter med sirligare blomställningar surrar det om av humlor, bin och blomflugor (de stora som härmar humlor och bin till utseende, inte sorgmyggor, de små svarta du stör dig på inomhus).

Behöver vi verkligen så många att välja bland? Kanske inte, men vipphortensiorna tillhör de mest användbara och lättskötta blommande prydnadsbuskarna i våra trädgårdar. Vi kanske behöver lära oss använda dem på andra sätt också. I Sverige ses de ytterst sällan i offentlig miljö. Möjligtvis handlar det om skötselaspekten, men det borde inte vara ett oöverstigligt hinder. Jag har blandade känslor inför massplanteringar av alla slag, men grupper och sjok skulle kunna förgylla rätt många trista standardplanteringar i städer och hos bostadsbolag. Det finns nog faktiskt en vipphortensia för i princip varje tillfälle. Våga ta ut svängarna!

Tusen och åter tusen vipphortensior på tillväxt

En (liten) del av en stor sortimentsträdgård i Boskoop