onsdag 27 augusti 2014

Robusta rosa rosor...

Rosa torde vara den allra vanligaste färgen på en ros. Kanske är det just därför andra färger verkar vara mer eftertraktade. Men, det gör också att det finns en mängd riktigt bra rosa rosor. Några är riktiga tuffingar som klarar det mesta.

Vresrosen (Rosa rugosa) har hamnat på listan över de "ogräs" och främmande växter som hotar den svenska naturen, men det går inte att komma ifrån att dess gener har berikat våra trädgårdar. Ett stort antal av de härdigaste och friskaste rosorna vi odlar har gener just ifrån vresrosen. Vissa visar med all tydlighet upp släktskapet medan andra knappt visar några typiska vresrosdrag över huvud taget.

'Jens Munk'
'Jens Munk' hör till den första gruppen, beväpnad med mängder av vassa taggar och typiska grovådrade blad. Blomningen kommer i omgångar men det blir sällan några nypon. Däremot har den en lite mer behaglig rosa färg än den rena arten, eller 'Hansa' den mest kända av dem.

Den tillhör inte dem med den starkaste doften, men i övrigt finns egentligen bara fördelar om man söker efter en frisk, härdig och lättodlad ros. Det är kanske inte en ros man ägnar en hel rabatt, men den har många användningsområden. Som de flesta vresrosor tål den hård beskärning och kan användas i alltifrån häckar, buskage och större rabatter. Eftersom vresrosen i grunden är en strandväxt så är olika prydnadsgräs trevliga kompisar.

Tyvärr verkar många fnysa åt 'Jens Munk'. Kanske är det de vassa taggarna som avskräcker, eller någon inneboende aversion som väcks till liv så fort man nämner ordet "vresros". Sedd som buske generellt och inte "bara" som ros så kanske förtjänsterna lyser igenom mer...

Föräldrar till 'Jens Munk' är två riktigt trevliga vresrosor, nämligen 'Schneezwerg' och 'Dagmar Hastrup'

Lite längre bort kommer man med den populär 'Thérèse Bugnet'. Släktskapet med vresrosen kan nog främst anas på bladen, trots att de är betydligt slätare och mer grågrönt. Sympatiskt nog är taggarna få (utom vid basen). Som extra bonus är grenarna brunröda och dekorativa på vintern, och bladen får vackra höstfärger (fin kontrast till de sista blommorna). Blomfärgen varierar något med väderleken verkar det som. De senare blommorna är ofta mer färgstarka. Doft finns en lagom dos av. Nypon blir det däremot bara några enstaka av, men det gör kanske inte så mycket.

'Thérèse Bugnet'
Igen rör det sig om en lättodlad och mycket användbar ros. Perfekt passar den som sommarstuge- eller torpros, eftersom den, trots att den är en relativt modern ros, utstrålar gammaldags charm. Det kan vara en idé att beskära den lite grann de första åren för att få den lite bättre förgrenad från basen, annars kan den ibland bli lite kal nertill. Å andra sidan gör det att den lättare kan kombineras med perenner eller mindre buskar placerade framför eller runtom. Som häckväxt är den heller inte dum.

'Thérèse Bugnet' har en komplex bakgrund med flera olika vildrosor inblandade. Man är inte helt säker på alla. Men säkert är däremot att blandningen blev lyckad!

Ytterligare ett steg bort från vresrosursprunget är 'John Cabot', också en robust buskros, som kan användas även som klätterros. Den har en av de mest lysande rosa färger man kan tänka sig. Bladverket är blankt, slätt, och "modernt". Härdigheten kommer nog från versrosursprunget medan de glansiga bladen, och en del av motståndskraften mot sjukdomar, nog kommer från kryprosen (Rosa wichurana).

Liksom hos de flesta återblommande rosorna påskyndas nästa omgång knoppar av att man klipper bort överblommade klasar så snart som möjligt. Klipp bort hela klasen plus ett par blad, inte bara själva den vissna blomman.

'John Cabot'
Precis som de föregående är 'John Cabot' en ros med flera användningsområden. Med ytterst lite beskärning, en alldeles lagom stor klätterros. Rätt hårt beskuren, en vacker buskros. Den som är lite äventyrlig kan testa vad engelsmännen kallar "pegging down". Långa årsskott krokas fast i spetsen så att de bildar bågar ner mot marken. Det gör att busken stimuleras att bilda blomskott längs med hela längden av skotten och rosen bildar en matta/låg kupol full av blommor. Det är kanske inte en helt enkel metod, men beskrivningar finns på nätet för den som är intresserad.

förutom vresros och krypros har 'John Cabot' vildrosen Rosa laxa (osäker artstatus) och den minst sagt färgglada floribundarosen 'Masquerade' i bakgrunden.

Det finns som sagt många felr odlingsvärda rosa rosor, men de spar vi till en annan gång...



1 kommentar:

  1. Jens Munk är nog min favorit bland rugosorna också. Framförallt för de välformade blommornas skull - och nog doftar väl de en del?
    Generellt är vresrosen ytterst intressant för oss här i norr - som förälder i olika förädlingar. Den är ju ytterst härdig samtidigt som den är återblommande. Intressant med sorter som hämtar sina återblomningsanlag från vresros snarare än ömtåliga terosor, eller kanske i kombination.

    SvaraRadera