söndag 10 juli 2016

Doldisar...

Det är bara att konstatera att det finns MÅNGA trädgårdsväxter. Vissa blir populära, vinner spridning, och ses i var och varannan trädgård, medan andra hamnar i skymundan. Att det skulle handla om att vissa växter är mer lättodlade än andra behöver inte alls vara sant. Ibland rör det sig om att växter passar mer eller mindre bra i moderna odlingar. För odlaren är det främst önskvärt att växterna som odlas utvecklas bra och jämnt i odlingssystemet, så att resultatet blir en bra vara att sälja. Och, helst på så kort tid som möjligt, tid är pengar. Det är inte alltid att det går hand i hand med att växten beter sig lika exemplariskt i trädgården.

Brödranejlika (Dianthus carthusianorum)
Att en växt är ovanlig kan alltså bero på att den inte beter sig tillräckligt förutsägbart i odling. Den kan också ogilla att stå i en tät plastkruka, eller så växer den långsamt, och blir därigenom dyr att odla och svår att sälja. Turligt nog finns det ett flertal trädgårdsföreningar i Sverige, med intresserade och duktiga medlemmar, som ofta också älskar utmaningen att dra upp plantor av såna växter som ratas av plantskolorna. Att gå med och få tillgång till deras växtmarknader och plantbytardagar kan vara värdefullt. Dessutom anordnar många resor till intressanta trädgårdar och även växtmarknader utanför Sveriges gränser.

Brödranejlika (Dianthus carthusianorum) liknar ett mellanting av borst- och backnejlika, men är resligare än båda, ofta halvmeterhög. Perfekt som vävarväxt tillsammans med t.ex. kantnepeta, gräs, perovskia, blodnäva ,och andra som trivs åt det lite magrare hållet. Lite extra kalk i jorden skadar inte. I en mer odlad "äng" skulle den också passa in. Det här är en växt som knappast borde bereda plantskolorna några större problem i produktionen, även om den kanske inte är den mest attraktiva plantan när den är liten.

Klippnejlika (Petrorhagia saxifraga)
En tacksam ettåring som fått ett stort uppsving de senaste åren är grusnejlika (Gypsophila muralis), men nästan okänd verkar dess perenna "kusin" klippnejlikan (Petrorhagia saxifraga) vara. En trevlig bekantskap för stenpartier, framkanter av soldränkta rabatter, eller på den där hopplöst kruttorra graven där sommarblommorna aldrig trivs. Tumregeln är att den blir vackrare ju magrare växtplatsen är. För mycket vatten och näring ger en hopplös platt och trasslig härva (troligaste anledningen till att den sällan finns till salu)... Det kanske verkar bisarrt att svält skulle kunna vara nåt positivt, men i växtvärlden är det inte helt ovanligt. Trevligt nog blommar den under en lång period från högsommaren och framåt.
Jätteprästkrage med en dålig hårdag... (Leucanthemum x superbum 'Beauté Nivelloise')
Ibland uppstår mer udda former av vanliga växter. Eftersom jag oftast inte har några varmare känslor för bulliga kompakta växter, eller de som känns nästan konstlat perfekta, är det kanske naturligt att jag faller för den rufsiga charmen hos jätteprästkragen (Leucanthemum x superbum) 'Beauté Nivelloise' (i handeln oftast som 'Old Court'). Snygg i blandade "mormorsrabatter" eller i en rabatt avsedd för snittblommor. De ger stor effekt i sommarens buketter. Den verkar lite trög i starten och är kanske därför ovanlig i handeln. Hittar man några exemplar brukar de se rätt magra ut, men med lite kärlek och omvårdnad så kommer man långt. Väl värd att leta upp.

"Blålockar" (Trichostema 'Blue Bonnet')
En sympatisk växt behöver inte alltid ha ett accepterat svenskt namn. Trichostema 'Blue Bonnet' är just en sån växt som är i princip okänd i svensk odling. Det engelska namnet är "bluecurls", men "blålockar" känns inte som ett så snyggt svenskt alternativ... Hur långt upp i landet den är odlingsvärd återstår att se. Överlevnaden verkar inte vara ett problem en bra bit upp, men frågan är hur långt norrut den hinner blomma, eller om den reagerar negativt på de korta sommarnätterna (precis som höstaster). Blommorna är spännande och ser mest ut att höra hemma på en rent tropisk växt. Den är också en släkting till krukväxten blåvingeklerodendrum (Clerodendrum myricoides 'Ugandense'), med samma, smått obehagliga, doft när man gnuggar bladen. Den är högvuxen (runt 1,5 m) och buskig så den kräver robusta grannar. Trichostema är lätt att föröka, så någon odlare borde kunna tänkas nappa på att ha den i sitt specialsortiment.

Man kan inte odla "allt" i sin trädgård, men det finns mängder av intressanta och odlingsvärda växter som aldrig får en rad skriven om sig i de populärhortikulturella tidsskrifterna, eller som blir framlyfta av trädgårdsexperterna i tv-sofforna.









4 kommentarer:

  1. Ja, det var doldisar! Den enda jag är lite bekant med är brödranejlikan, som Peter Gaunitz använde. Har sett den i en kalkstäppsplantering i Sävsjö och nu i Trollebergsrondellens kalkstäpp i Lund när vi åkte förbi som hastigast nyligen och där den verkligen var framträdande.

    SvaraRadera
  2. Ja, det var doldisar! Den enda jag är lite bekant med är brödranejlikan, som Peter Gaunitz använde. Har sett den i en kalkstäppsplantering i Sävsjö och nu i Trollebergsrondellens kalkstäpp i Lund när vi åkte förbi som hastigast nyligen och där den verkligen var framträdande.

    SvaraRadera
  3. Brödranejloka har jag fått av en vän. Väver sig samman med nävor o kantnepeta så fint. Bra att den tål torka.

    SvaraRadera
  4. Brödranejlika skulle det vara.

    SvaraRadera