måndag 27 augusti 2012

Carmencita lilla vän...


Att säga åt nån att plantera en rönn brukar allt som oftast bemötas med en fnysning. Varför plantera nåt som skogen är full av (nåja, de flesta hyggen med några år på nacken åtminstone)?

Ung 'Carmencita' "beskuren" av älg två
vintrar i rad, men som återhämtat sig.
Det här är inte alls en "vanlig" rönn utan en liten tjuserska med rötter i asien då den sannolikt är en form av eller korsning med japansk rönn (Sorbus commixta). Den har en "asiatisk" utstrålning som gör att den skiljer sig markant från de rönnar vi är vana vid.

Bladen är blanka, mörkt gröna och spetsiga, inte matta och mer trubbiga som hos vår inhemska rönn (Sorbus aucuparia). Bladskaften är vackert röda, en liten detalj som bidrar starkt till trädets charm. Blomklasarna är relativt små och de röda bären, som kommer på hösten är ca 3-4 mm stora. Höstfärgen är i olika nyanser av rost.

Särskilt för den lilla trädgården är carmencitarönnen ett värdefullt träd. Sluthöjden ligger mellan 3-4 m. Kronan är rundad till klotformig, kanske särskilt på toppympade exemplar. Bottenympade exemplar verkar enligt min erfarenhet kunna bli något mer upprätta. Trädet tål beskärning bra men utvecklas generellt fint utan ingrepp. Det enda som behövs är uppstamning till önskad höjd och avlägsnande av överflödiga grenar. Den ses i handeln kanske främst som stamträd men även som flerstammigt träd eller buske är 'Carmencita' vacker.

Då rönnar generellt har rätt snälla rötter går det bra att sam- eller underplantera utan att konkurrensen blir alltför svår. Den mörka bladfärgen hos carmencitarönnen ger en bra bakgrund till växter med ljusa blommor och/eller blad.

Något som ligger 'Carmencita' i fatet är att härdigheten oftast anges räcka bara upp till växtzon III. Erfarenheterna runt om i landet visar att den klarar sig en bra bit upp. Zon V verkar inte vara något problem och även skyddade lägen i zon VI. Frågan är bara om bären hinner mogna alla år längst i norr.

Det är alltså en tålig liten sak. Kraven på jord och växtplats är små. Det gör den till ett bra val även för naturtomten. Förhoppningsvis får fler och fler upp ögonen för den.

2 kommentarer:

  1. Den vanliga japanska rönnen Sorbus commixta är ju fantastiskt vacker. Är detta en korsning eller på vilket sätt skiljer den sig från den vanliga arten?

    Blanka, friska blad, strålande höstfärg och lackröda, runda små frukter. Jag kan inte se någon större anledning att överhuvudtaget odla svensk rönn eftersom denna är överlägsen på alla punkter utom möjligen härdigheten, fast zon 6 räcker ju rätt långt. Och vill man ha ett större träd så finns ju Dodong och Legend numera, som har samma goda egenskaper.

    SvaraRadera
  2. Ser man på 'Dodong' och 'Carmencita' är det ju nästan svårt att tro att de hör till samma art. I det jag läst om insamlingen av de frö som gav upphov till just 'Dodong' så framkastades att det kan röra sig om ett hybridkomplex.

    På Alnarp fanns ett tag en lång rad av frösådder av 'Carmencita' och variationen var fantastisk! Alla färger från vitt över gult, orange, lax och rosa till rött. Nu fanns ju många Sorbus-arter i närheten av moderplantan men spridningen var ändå väl stor för att jag ska tro att 'Carmencita' skulle vara särskilt renrasig.

    Genetiken inom Sorbus (i likhet med många andra släkten inom familjen Rosaceae) är komplex och inget jag tänker ge mig in i. Även i Sverige kan man ju hitta hybrider mellan rönn och oxel, och hybrider mellan hybriderna!

    SvaraRadera