En underskattad trio...

Det finns mängder av växter som känns underskattade. Ibland för att få känner till dem, ibland på grund av missuppfattningar och fördomar. Här är en trevlig trio.

Taurusmåra (Asperula taurina) är ett trevligt alternativ till den betydligt mer välkända (och besläktade) myskmadran (Galium odoratum). Den är i allt en grövre växt, men det innebär inte att den ger ett grovt intryck, tvärtom. En matta av taurusmåra är nog i de flesta fall luftigare, inte den täta filt som myskmadran utvecklas till. Blomningen är långvarig och doften ljuvlig (inget man känner på avstånd, men stick näsan i den och du vill ha mer). Myskmadran drabbas ibland av irriterande svampangrepp, medan kusinen lär hålla sig frisk.

Det finns många odlingsvärda klematis bland de småblommiga. 'Love Child' är en favorit (perfekt att para ihop med den fantastiska 'Georg'), mycket för att den milda ljusgula färgen passar till nästan allt, samt att den ger åtminstone en hyfsad extra omgång blommor. Den snarlika 'Pointy' verkar ha hamnat lite i skymundan. Kanske för att den i princip saknar förmåga att remontera. Blomman är desto mer elegant, täckt av ett fint damm av purpurfärgade prickar. Den innehar den typ av lågmäld skönhet man blir förälskad i över tid och så småningom lär sig uppskatta mer och mer. Det är inte strikt nödvändigt, men om den klipps den ner efter blomning hålls den fin och tät nerifrån och upp. Som marktäckare i t.ex. en slänt kommer den att på våren likna en storblommig vitsippsäng.

Släktet Primula är stort och innehåller många arter, hybrider och sorter som är odlingsvärda. Trots det så verkar det svårt att få gemene man att omfamna mycket mer än gullvivor... I England finns flera samlare som är mer eller mindre besatta av trädgårdsaurikler (Primula x pubescens), och med tanke på hur stor färgvariationen är (hela regnbågen plus lite till) så är det märkligt att de inte nått nån större popularitet här i Sverige. Är de synnerligen svårodlade? Nej, inte alls. Att de inte har gullvivans närmast ohämmade spridningsförmåga borde snarast vara en positiv egenskap. På pluskontot finns dessutom att många av dem doftar (testa gärna att odla en av ursprungsarterna, den gula Primula auricula). Det borde vara en växt man hittar i varje trädgård, men så är inte fallet, än. Den förtjänar att vara mer än en samlarväxt. Kanske lider den av att inte alltid vara lika attraktiv när den står i en svart plastkruka på en bänk hos handelsträdgården, som en tuva gullvivor i full blom. Trädgårdsaurikeln tillhör kategorin växter som kommer till sin verkliga rätt först i trädgården.

Trädgårdstänk...

En trädgård kan vara mycket. Kanske framför allt ett sätt att uttrycka sin personlighet. En trädgård kommer alltid att vara beroende av sin skapare och den som sköter om den. Utan omvårdnad upphör den snart att existera, och bara spåren blir kvar en längre tid.

Många tror att de vet vad en trädgård SKA vara, eller så frågar de hur den BORDE vara, så att de inte gör några misstag. Slappna av, en trädgård blir det du GÖR den till, och det finns bara en enda sak någon kan garantera, nämligen att du KOMMER att misslyckas, om och om igen... Favoritväxten kommer att vägra växa, rådjuren kommer att utse ditt grönsaksland till deras salladsbar, din sambo kommer att köra över den svindyra pionen du nyss planterade med gräsklipparen, och du kommer att föra en ojämn kamp mot ogräset bland annat. Men, har du en gång börjat odla, så kommer du troligen aldrig att sluta...

För vissa är en trädgård ett sätt att visa att de "hänger med" och är trendkänsliga. För andra är den en medicin som hjälper till att hela djupa sår. Många har den som sin största njutning. Mig hjälper den att tömma hjärnan och göra tankarna klarare.

Oavsett en persons relation till trädgård så räknas den. Det finns inga absoluta sanningar, och inget egentligt rätt eller fel. Men, om du sliter i trädgården bara för att hålla grannarna nöjda bör du kanske sätta dig ner och tänka lite. Att odla bör ge mer än det tar, åtminstone är det min personliga övertygelse. Att få göra nåt man tycker om, utan någon annans pekpinnar kan ge energi, även om du på kvällen går till sängs fullständigt utmattad.

Trädgården är din, och inga idéer är för galna. Ja, du kan misslyckas rejält, men resultatet kan lika gärna bli oväntat fantastiskt. En trädgård är en bit tämjd natur, men den kommer alltid att göra motstånd och hitta sina egna vägar. Det är ett fantastiskt dynamiskt samspel.

Ibland är det kanske bra att påminna sig om att den trädgård du verkligen avskyr älskas av någon annan. Respektera och förundras över olikheterna. Lev och låt leva är en alldeles utmärkt filosofi.