söndag 15 november 2020

Dasi-vadå, eller hur tokigt kan det bli?

MARMALADE, en av alla nya sorter
som dykt upp på marknaden de
senaste åren.
Namnbyten och förvirring i växtvärlden är varken något nytt eller ovanligt och det är sällan det skapar någon form av ramaskri. Men, när plötsligt en av de mest vanliga av alla buskar fick nytt namn höjdes nog ändå rätt många ögonbryn. Ölandstok blev bara tok, och det sen många årtionden invanda Potentilla blev Dasiphora. Trädgårdsbranschen tog ett kollektivt djupt andetag och började att uppdatera kataloger, växtlistor och etiketter, samt förberedde sig mentalt att bemöta alla frågor varför det plötsligt inte fanns någon ölandstok.

Vissa kanske ser ett namnbyte som något totalt onödigt och störande, medan andra uppskattar att det blir mer ordning och reda i botaniken. Att försöka göra alla nöjda lär vara ett hopplöst sisyfosarbete. I min mening är det trevligt att se att vetenskapen går framåt. Vissa nya namn kanske inte är de lättaste att lära om (vi sparar kapitlet Aster till en annan gång...), men det hjälper till att hålla hjärnan i trim.

Tok har under lång tid, åtminstone i hemträdgården, varit en växt med en tråkstämpel, som inte varit lätt att tvätta bort. Anledningen har varit flerfaldig. Överanvändning i offentlig miljö, där de ofta dessutom lidit av eftersatt skötsel (vanligt med alla växter som anses tåliga = skötselfria), samt att de vanligaste sorterna är klargula, tillhör några. Att vissa sorter grönskar sent har gett uppfattningen att tokar är risiga och trista.

Skulle en växt som tok nånsin kunna bli trendig? Om man ser till alla nya sorter som dykt upp under senare år, så borde det inte vara en omöjlighet. Fler färger, bättre härdighet, halvfyllda blommor, stort storleksspektra o.s.v. har ökat dess användbarhet och, kanske, attraktionsförmåga.

Att en växt är ”tålig och lättodlad” innebär inte att den är skötselfri, eller att den kan grävas ner och lämnas åt sitt öde. En aldrig så slittålig växt svarar generellt med att utvecklas betydligt bättre om den ges åtminstone en aning skötsel, särskilt i etableringsfasen.

Alltför ofta ser vi tok enbart som häck eller massplantering. Många uppfattar det kanske att det är så den ”ska” användas. I en kommun (som ska få förbli namnlös) bestod åtminstone tills för en del år sen en stor del av de offentliga planteringarna av token 'Goldfinger' och liten praktspirea 'Little Princess'. Fantasilöshet i offentlig miljö bidrar till att göra växter mindre attraktiva och skapar förutfattade meningar.

Om vi vänder på resonemanget kanske resultatet blir ett annat? Hur skulle Du använda en buske som är frisk, lättskött, torktålig, härdig, blommar åtminstone från midsommar till (sen) höst, är tillgänglig i höjder från 30 cm till strax över metern och finns i alla färger utom blått och lila? Ser Du fler möjligheter nu? Om beskrivningen kommer före ett negativt laddat namn blir möjligheterna plötsligt många fler. Jag vet inte hur många gånger jag har pratat med en person som lägger fram många av de listade egenskaperna, bara för att utbrista: "Nej, DET vill jag INTE ha." så fort tok kommer på tal (eller nån av alla stryktåliga vresroshybrider). De flesta mjuknar faktiskt när man visar dem exempelvis en vitblommande sort.

Sortutbudet är större än nånsin och nya sorter i fler nyanser är på väg. Ett "fel" flera av de äldre dras med är att färgen (särskilt hos namnsorter som inte är gula eller vita) gärna bleknar under den varmaste perioden på sommaren. Det verkar som att de nyaste sorterna i många fall håller färgen bättre än sina föregångare.

Till sist en liten vädjan. Börja använda tok på ett mer varierat sätt. Många sorter är nätta nog att platsa i perennrabatten. De behöver inte alls användas i häck eller massplantering. Den långa blomningen gör dem till värdefulla inslag i många sammanhang. Ge dem också grundläggande skötsel. Gödsling och regelbunden beskärning gör stor skillnad. Token är en växt som förtjänar bättre rykte!