måndag 25 juni 2012

3 x Primula...

Jo, jag är nog lite primulatokig. Jag kanske inte odlar så många olika arter eller samlar rariteter men det är ett släkte som innehåller mycket mer än gullvivor.

En av de största favoriterna (och till storleken) är sommarvivan (Primula florindae). Därtill är den en av de riktigt lättodlade. Tänk en gullviva som pumpats full av anabola steroider, så blir bilden ganska rättvisande.


Primula florindae
Den är till alla delar större. Ur gröna rosetter av avlånga, lätt tandade blad sticker under sommaren (juni-juli) en ofta mer än halvmeterhög stängel upp, krönt av ljusgula, starkt doftande blommor. Blomningen är långvarig och fröställningarna dekorativa nog för att få sitta kvar.

Sommarvivan trivs bäst i lite fuktigare jord men är lätt att odla även i en inte alltför torr rabatt.

Har man tur kan man hitta plantor med blommor i nyanser av aprikos och rött (en sort är 'Keilour').

En lilleputt i jämförelse är den lilla violvivan (Primula (Pruhoniciana-Gruppen)) ‘John Mo’. Här har vi en tidig liten blommaskin att bli glad av. På våren formligen sprutar den ur sig ljust gula gullvivsblommor på korta stjälkar. Hela plantan är inte mer än ca 15 cm.

‘John Mo’ är tyvärr inte särskilt vanlig i handeln men väl värd att söka efter.

Primula 'Francesca'
Till de mer ovanliga hör ‘Francesca’ (vänster). Om hon är vacker eller inte ligger i betraktarens öga men oslagbar vad gäller den enskilda blommans hållbarhet. Här slår den ut i slutet av maj och blommorna kan hålla fram till augusti! Lite beroende på väderleken. Antagligen beror hållbarheten på att kronbladen omvandlats till nåt som närmast liknar bladflikar.

Nu är kanske gröna volangkantade blommor med gul mitt inte det mest färgsprakande men jag gillar den skarpt. Den har fått hedersplats i min vita (!) rabatt.

Igen en sort som inte är så lätt att få tag i men värd att leta reda på för den som gillar det som är lite utöver det vanliga.

Det finns mängder av vivor men tre får räcka för idag.

Sommar, var är du?..

De dagar som faktiskt känts som sommar är lätträknade. Om den relativa kylan för nåt positivt med sig är det väl att många växter vars fägring är kortlivad håller längre. Vi må ha passerat midsommar men än är inte sommaren på långa vägar över!

fredag 8 juni 2012

Sakta framåt går det...

Rom byggdes inte på en dag sägs det. Det gör knappast en trädgård heller.

Ibland är det tur att det finns halvfabrikat. Att dra upp plantor till grönsaker och sommarblommor själv är bland det roligaste jag vet men i år hanns det bara inte med. Att växthuset är kraschat och att budgeten inte tillät inköp eller bygge av ett nytt den här våren gjore ju inte saken bättre.

Nåja, ramen efter det gamla växthuset fungerar som odlingslåda av större modell och småplantor av majs, luktärter och lite annat är inhandlat så det blir nog ett litet trädgårdsland att skörda från i år ändå. Rädisor, sallat och annat snabbt borde ge tillräcklig skörd för att en känsla av tillfredsställelse ska infinna sig så småningom.

Om vädergudarna inte blir på plötsligt dåligt humör så blir det plantering och sådd imorgon kväll. Den lediga söndagen kommer att ägnas åt andras trädgårdar. Men, den här gången ska jag bara njuta av dem!

onsdag 6 juni 2012

Juni var är du?..

Nationaldagen verkar kunna bjuda på några solstrålar trots allt. Till slut kanske sommaren börjar kännas som sommar!

tisdag 5 juni 2012

En blek skönhet...

Det är allt annat än pråligt, men det är svårt att inte tycka om det vitblommande humleblomstret (Geum rivale 'Album'). Det är ytterligare ett steg mer förläget än sin vildväxande kusin.

En blyg tuffing som inte verkar ha några högre krav här i livet. En fuktig växtplats är säkert bäst men att stå i en "normal" rabatt verkar inte bekomma den.

Det är inte särskilt vanlig i handeln men brukar finnas som frö ibland.

Tillsammans med gulbladig kruståtel (Deschampsia flexuosa 'Tatra Gold') lyser den upp ett halvskuggigt hörn. Med mörkt rödbladig alunrot (Heuchera 'Obsidian' m.fl.) blir den genast kyligare och tuffare.

söndag 3 juni 2012

Arisaema, en orm i paradiset...

Kobrakalla...

Arisaema är ett minst sagt spännande släkte, inte minst på grund av sitt fantasieggande svenska namn. Kobralik kanske men knappast skrämmande. Alla arter är fascinerande. Flera kan vara kinkiga men å andra sidan finns det de som är mycket lättodlade. Amur-kobrakalla (Arisaema amurensis) tillhör de senare. Mullrik jord i halvskugga-skugga verkar vara allt den behöver för att trivas och föröka sig. I år bjuder den på åtta blomhölster i grönt, vitt och rödbrunt. Det är kanske inte den mest spektakulära arten på håll men i närbild finns knappast nåt att klaga på.

Det exotiska behöver inte alltid vara färgsprakande eller ömtåligt.