Älskliga Ellen...

Utanför fönstret är det (till slut) vitt och vinter, men det känns som att hösten bara precis tagit slut, trots att vi har kommit mer än en vecka in på det nya året. Jag dröjer kvar lite i hösten innan jag tacklar nästa årstid.

I den norra halvan av landet är ofta höstastrar (Aster (Novi-belgii-Gruppen)) ett osäkert kort, som sätter knopp tidigt men knappt hinner blomma innan snön kommer. Det bästa är kanske att se sig om efter vad som finns i grannskapets trädgårdar. Ofta kan man hitta plantor som funnits länge på orten och som man kan vara säker på att de faktiskt hinner blomma åtminstone de allra flesta år.

Tyvärr är det svårt att veta vilka av de sorter som finns i handeln som är riktigt bra. Från Finland kommer sorten 'Ellen' (tidigare kallad "tidig röd"). Den kan vara svår att hitta då den inte verkar finna hos någon svensk perennaodlare än. Den förgyller höstträdgården med sina halvfyllda lilarosa blommor. En trevlig snittblomma och verkar, enligt min erfarenhet, sällan angripas av mjöldagg (ofta ett gissel i torra lägen).

Blir ca 70 cm här och är stabil.

Lättare att få tag i är den lilla oktoberastern (Aster dumosus) 'Early Blue'. Sitt svenska namn till trots så bör den hinna blomma i en stor del av Norrland. Som sortnamnet säger är den just tidig och är definitivt igång med att producera en mängd blå blommor redan rätt tidigt i september. Den hör däremot inte till de högrestas skara med sina 30 cm, men just det kanske bara gör den mer användbar. Den tar inte för stor plats och gör inte mycket väsen av sig förrän blommorna slår ut. Det sagt så är bladverket dekorativt mörkgrönt, så den skämmer inte ut sig innan heller.

I äldre trädgårdar finns ofta olika typer av senblommande astrar, i allmänhet med enkla ljuslila blommor. Tyvärr sprider sig många i det närmaste ogräsartat och är mindre lämpade för mer städade rabatter. Tillsammans med andra kraftigväxande "mormorsperenner" (t.ex. lysing, toppklocka, såpnejlika m.m.) bör de kunna odlas med framgång och vara ett värdefullt tillskott, framför allt i den norra halvan av Sverige. Även hos flera kommersiella perennaodlare börjar flera mer eller mindre oförädlade asterarter att dyka upp. Ofta är de småblommiga och bäst använda i drivor för masseffektens skull. Flera är ypperliga utfyllnadsväxter.

Den sköna 'Ellen'