Vita tankar...

Stormhattsranunkel (Ranunculus
aconitifolius 'Pleniflorus'), smultronblom
och albarosen 'Gudhem'

 Vitt ute vitt inne, vitt i hjärta vitt i sinne...

Nej, jag vill varken ha ett vitt hem eller en vit trädgård. Vitt hjärta och vitt sinne? Bra föresatser, men det är kanske bättre att vara realistisk. Ingen är, eller bör vara, helt perfekt.

Det sagt så är det ju fullt möjligt att njuta av vitt i lagom dos. Här är nog försommaren den vitaste perioden. Stormhattsranunkeln är nästan sötsliskigt gullig med små, tätt fyllda, fluffiga bollar svävande på tunna stjälkar. Ofta svår att få tag, dyr, men sympatiskt lättodlad. Det är bara det att man gärna vill ha mer än en... Just nu får en ensam planta sväva bland frilandsorkidéer och humleblomster.

Smultronblom tillhör också favoriterna eftersom de andas svensk sommar och lovar sommargodis till långt ut på hösten. 'Yellow Wonder', gulvita som mogna och fåglarna har (hittills) låtit bli dem.

Den vita rosen 'Gudhem' har inte fått ett hem här än, men det kan nog bli så så småningom. Kanske som en reaktion mot alla de som vill att en ros ska se ut som en "ros"... Med andra ord, som de konstlade snittrosorna. Det är alltid intressant att se reaktionen när man visar dem en mer ursprunglig blomma istället.

Det kanske viktigaste i trädgården under vår och försommar är att, trots stressen, sätta sig ner och bara vara en liten stund. Att se allt som händer runtomkring och inte bara tänka på allt som måste göras, allt som inte hunnits med, allt ogräs som vuxit upp när man vände ryggen till och, framförallt, strunta i den lila rösten som undrar: "Vad ska grannarna säga?.."

Sitt ner en stund och njut av syren och hagtorn. Kontrasten
gör att man uppskattar båda mer

Trädgården är, under alla årstider, fylld av dofter. Vissa har större betydelse och framkallar starkare minnen än andra. För att hålla fast vid det vita temat så är en av vårens behov, i brist på bättre ord, kontrasten och samspelet mellan doften av syrener och den tunga söta, på gränsen till obehagliga, doften av hagtorn. I år har nog hagtornsträden slagit rekord i blom. Bladen har knappt synts alls. Syrenerna har också varit ovanligt blomvilliga, så både syn- och doftintrycket har varit maximalt. Nu falnar det vita och andra färger tar vid, som alltid ackompanjerade av en symfoniorkester av gröna nyanser. Nya solister och ensembler avlöser varandra tills sommaren avslutas med höstvindsackord i starka klara färger innan det vita kommer igen. Det frusna och gnistrande vita den gången. På samma gång hårt och ogästvänligt, mjukt och inbjudande...