Tre vita i rostidens början...

'Alba Maxima'

Även om vitt inte är en personlig favoritfärg så finns det många vackra och odlingsvärda vita rosor. Några äldre sorter biter sig envist, och välförtjänt, kvar i sortimentet.

'Katharina Zeimet'

Att ha över 500 år på nacken och fortfarande vara både populär och beundrad är imponerande. Albarosen 'Alba Maxima' har hunnit vara med om en hel del under årens lopp. Vissa kanske fnyser åt att den endast blommar en period per sommar, men dygderna är många. Växten är kraftig och når lätt över två meter, vilket gör den användbar både som buske och klätterros. Eftersom härdigheten är god kan den tjänstgöra som ersättare för mindre tåliga sorter på spaljéer och i rostorn. Doften är just så som den borde vara, kokett, men med tyngd. Kanske inte så oskuldsfull som blommans utseende ger vid handen. Att 'Alba Maxima' dessutom hör till de rosor som tolererar även en rätt skuggig växtplats gör den än mer användbar. Det grågröna bladverket får också ett vackert skimmer när ljuset avtar.

Med sina blott 115 år ter sig polyantharosen 'Katharina Zeimet' som rena ungdomen i jämförelse. I motsats till många av sina gelikar är hon en tålig dam, som klarar vintrarna en bit upp i landet (större delen av Norrlandskusten åtminstone). Blommorna är inte stora, men i gengäld många, och nya kommer mer eller mindre kontinuerligt. Doften är inte den allra starkaste, men söt, nära påminnande om honung. Hon håller sig i allmänhet i lagom rabattroshöjd (ca 60 cm), men kan i söder bli mer än meterhög. 'Katharina Zeimet' är perfekt för en rosenhäck. Den som har några tvivel kan bege sig till Rosenlunds Rosarium i Jönköping. Här finns en klanderfritt skött häck av sorten. Blomningen sträcker sig här in i oktober.

'Morden Snowbeauty'

Med ett hopp framåt hamnar vi på år 1984, födelseåret för 'Morden Snowbeauty', vilken inte introducerades på marknaden förrän 2001 (att ta fram en ny ros tar tid, och är en komplicerad process). Det är alltså tal om en verklig ungdom i sammanhanget. Klassificerad som en modern buskros går många förbi den. Men, med sina ca 70-80 cm är den mer lämpad som rabattros än placerad ensam i gräsmattan. Den lite rufsiga blomman kanske inte tilltalar den som tycker att en "ros ska se ut som en ros" (med vilket i de allra flesta fall menas att de ska se ut som de man får i floristernas buketter), men det rör sig om en tålig ros som med stor sannolikhet klarar sig en bra bit upp i landet. Den har en otvungen naturlig skönhet, som förstärks av bladens närmast gräsgröna färg.

Det finns en nästan overklig mängd rosor. De väcker alltid känslor. Oftast, men långt ifrån alltid, positiva. De förutfattade meningarna är många, och det kan vara nyttigt att försöka släppa taget om dem. Ja, vissa sorter blommar bara en gång per sommar, men i gengäld är det ofta när blomningen i trädgården i övrigt tar en liten paus. Ja, en del vackra och eftertraktade rosor är kinkfröknar med smått omöjliga krav, så tänk om och var öppen för nåt nytt, eller acceptera att frustrationen gör glädjen över den enda perfekta blomman så mycket starkare. När man öppnar upp sitt synfält dyker fler möjligheter upp. Många vill ha en tålig långblommande buske i trädgården, men så fort ordet "ros" nämns blir det stopp. En ros är en ros, är en...är ett falskt antagande. Oavsett om en trädgård är gammal eller ny, stor, liten eller en balkong, ligger i söder eller norr, sköts som ett barn eller knappt ägnas en tanke finns en ros som kan fylla en funktion, och skänka ett mått av skönhet.