Honungsrosen (Rosa (Helenae-Gruppen) 'Hybrida') är i sanning en fängslande växt. Varför skulle någon vettig människa vilja föra in en taggig lian med kapacitet att strimla de mest förstärkta trädgårdshandskar den mänskliga vetenskapen kan framställa? Den som nånsin försökt beskära inser snart hur det skulle vara attbefinna sig mitt i ett slagsmål mellan ca tio katter! Den är en tortyrkammare i växtform! Taggarna är kloböjda, som för att kunna orsaka största möjliga skada...Kanske för att den har många förtjänster. Den är härdig, i allmänhet frisk, doftar, växer med raketfart och har en färg som gifter sig med det mesta.
Blomningen är kanske inte den allra längsta men den kan knappast kallas för snål. Vackert badverk och mängder med dekorativa nypon förlänger tiden växten är en prydnad i trädgården.
Den som vill ha en honungsros på en portal bör nog använda sig av den taggfria 'Lykkefund'. Annars får man efter rätt kort tid svårt att ta sig in på sin egen tomt. 'Lykkefund' anges oftast vara sämre härdig än 'Hybrida' men i zon IV verkar den klara sig rätt bra.
Den som vill ha den bästa trädklättraren håller sig däremot till det taggiga ursprunget, Det är just de kloböjda taggarna som gör att rankorna kan hålla fast sig!
Kom ihåg att det stöd man väljer behöver vara kraftigt! En storvuxen ros är ingen lättviktare! Dessutom blir den lätt ett vindfång. Handelns tunna spaljéer av plast eller tunna träribbor förslår inte långt. Eventuella portaler måste också vara väl förankrade. Det är lätt att missbedöma vad som behövs i framtiden när man håller i en liten späd planta.
Den som har tillräckligt med utrymme kan prova att använda honungsrosen som buske. Med lite stöd blir den en stor kupol av blommor. För att täcka in större slänter bör den också kunna vara användbar. Kom ihåg att den ska planteras längst ner i slänten. Ytterst få växter vill eller klarar av att växa neråt.
Det verkar smått märkligt att honungsrosen inte har använts mer flitigt i växtförädlingen. I nuläget finns bara en handfull sorter och bara 'Hybrida' och 'Lykkefund' har egentligen slagit igenom på den svenska marknaden. 'Starkodder' och 'Aksel Olsen' börjar dyka upp. Har vi tur kanske 'Christine Hélène' (mjukt gul, remonterande), 'Longford' (karminröd, dubbel), 'Patricia Macoun' (vit, dubbel)´eller 'Trappendalrosen' (ljust lilarosa, fylld) får en chans att visa om de är värdiga en plats i de svenska trädgårdarna. Det känns som om det finns stor potential som än så länge knappast har utnyttjats alls!
Honungsrosorna producerar ofta mängder med nypon, så varför inte testa och så några frön. Sannolikheten att resultatet blir fantastiskt och ger ekonomiskt oberoende är mikroskopiskt liten men, det finns alltid en liten, liten chans... Om inte annat så blir det en spännande väntan på resultatet!
Lustigt, jag såg nu i sommar en havererad rosenbåge i Tantolunden. Det var en Lykkefund som hade vält den och på håll såg det ut som en friväxande buske, så det var ganska tjusigt ändå. Jag brukar rekommendera Lykkefund till pergolor, med tanke på skötsel och taggar, åtminstone här i zon 2-3. Har planterat en Hybrida i ett gammalt Charlamovsky i Norrala, zon4, och den klarar sig rätt bra, men har något år frusit tillbaka kraftigt, så den har ännu inte kommit upp på toppen av kronan, men blommar i år fint i mitten av trädet. Det är sandjord så växtkraften blir begränsad, vilket kanske är tur. Avmognaden bör också bli rätt god där.
SvaraRadera