När det banala blir exklusivt och åtråvärt...

Vit rallarros (Epilobium angustifolium
'Album')

Vad gör egentligen en växt exklusiv och åtråvärd? Varför förvandlas plötsligt en växt som ansetts vara banal, trist eller till och med ett ogräs till något som får många trädgårdsmänniskors puls att rusa?

Vem skulle komma på tanken att föra in rallarrosen (Epilobium angustifolium) i trädgården? Egentligen är den en fantastiskt vacker växt, men dess vanlighet och förmåga att sprida sig ogräsartat gör att den oftast inte är välkommen innanför grinden. Istället rensar man bryskt bort den när den smugit sig in i trädgården. Så gjorde naturen något oväntat. Rallarrosen berövades bryskt all sin färgprakt. Plötsligt förvandlades vad som nyss var ett ogräs till en sällsynt skönhet, som får många att nästan tappa andan. Den som har tur stöter på den i naturen, men oftare i odling.

Den vita rallarrosen är kanske en något nyckfull dam, som gärna själv vill bestämma var den ska växa. Det är inte en växt som passar den som kräver militärisk precision i sina rabatter. Den sprider sig kanske inte lika våldsamt som sitt vilda ursprung men den tillhör rabattens "vandrare". Det avskräcker knappast den som fallit för den.



Blekklöver (Trifolium ochroleucon)

Ibland är det inte en ny form av något vanligt och trivialt utan en nära släkting som gör entré. Våra vanligaste arter av klöver (Trifolium) känner vi alla från diken, gräsmattor och vallar. Blekklöver (Trifolium ochroleucon) tar klöverkonceptet till en ny nivå. En lättodlad blek skönhet med stora ljust månskensgula blomhuvuden på en vacker bullig tuva, ca 30 cm hög. Vacker i sig själv får den även andra färger att lysa klarare. En av de saker som bidrar till fascination är just likheten med något mycket vanligt. Vi känner igen den men vi inser snart att vi står inför något nytt.

Ett annat sätt en växt kan ta sig an nya dimensioner är när den tillåts ta ett steg tillbaka. Under lång tid har fokus varit att få fram växter med allt större, alltmer perfekt formade blommor, som förväntas stämma överens med ett av oss människor uppställt skönhetsideal. Plötsligt blir det det enkla och "ursprungliga" som eftertraktas trots att det i många fall bara är ytterligare en modenyck...


Hornviol (Viola cornuta 'Alba Minor'
(trol. syn. V.c. 'Cornetto'))

I en värld av perfekt runda, storblommiga violer, konstant täckta med blommor, blir en blyg vit hornviol (Viola cornuta 'Alba Minor'/'Cornetto') en främmande fågel att förundras över. Den är en återgång till ett enkelt ursprung och dessutom, berövad sin färg, än mer beundrad.

Den lilla blomman med smala kronblad svävar på tunna stänglar, vilket gör den mer fjärilslik och älsklig än de flesta av sina moderna släktingar. Den tål att synas på nära håll men behåller sin älskliga natur även i en massplantering sedd på håll. På kvällen reflekterar den skymningsljuset och tråder en dans med nattens älvor i daggen.

Ibland är skillnaden mellan banal och exlusiv hårfin.