Två klematis lite utanför ramarna...

Inte alla klematis är bra klättrare och det är inte heller alltid den utslagna blomman som är huvudattraktionen. Släktet Clematis är stort och man har korsat och tagit fram nya trädgårdssorter i över hundra år. Ofta har inriktningen varit att få fram så stora och färggranna blommor som möjligt. Det gör det lätt att glömma att det finns en uppsjö vilda arter och hybrider som har mycket annat att erbjuda, dessutom är de ofta mycket lättodlade.

Brun klematis (Clematis fusca), ljuvligt lurviga knoppar.

Brun klematis (Clematis fusca) är det passande, men trista, namnet på en diskret favorit. Bladen är stora och frodiga, som hos många storblommiga sorter men här är blommorna små, mörkt blåvioletta med ljus kant. De är diskreta men vackra. Det som gör att hjärtat klappar lite extra för den bruna klematisen är emellertid knopparna, det troligaste upphovet till det svenska namnet, som är alldeles täckta av brunt ludd. De är gosiga små saker, lite som ägg gjorda av tovad ull. Efter blomningen bildas vackra lurviga fröställningar.

Det här är en växt som kräver nära inspektion för att verkligen komma till sin rätt men det borde inte hindra den från att bli mer spridd. Brun klematis är inte en särskilt bra klättrare men de 1-2 m långa rankorna kan lätt ledas genom buskar, mindre träd, staket, spaljéer o.s.v. Ursprunget är Kina och Japan och den borde passa väl in i den asieninspirerade trädgården. Den blommar på årsskott och skärs ner till ca 30 cm på våren. Blomningsperioden är lång, från mitten/slutet av juni-september och härdigheten räcker till zon V.

'Rooguchi', lättodlad skönhet i
lyxförpackning.

Nu tillbaka till Japan och 'Rooguchi'! Nej, det är vare sig ett digitalt husdjur eller en mangafigur, utan en klematis med stor charm och vigör. Klematis ur den s.k. integrifolia-gruppen är sorgligt ouppmärksammade. De är korsningar mellan örtartade och vedartade arter och sorter och egenskaperna landar mellan dem, vilket gör gruppen mycket heterogen. Vissa har klängen, andra inte, vissa har korta rankor andra blir flera meter o.s.v. Också blommorna kan se mycket olika ut.

'Rooguchi' är en lyckad korsning mellan den örtartade C. integrifolia, helbladig klematis och den förvedade C. reticulata. Blommorna är bläckblå lyktor med vackert utsvängda spetsar. Blomningstiden är lång, juni-september och rankorna kan bli över två meter långa. 'Rooguchi' beter sig som en perenn, vilket innebär att rankorna på våren klipps ner till marknivå. Härdigheten räcker åtminstone till zon IV, antagligen mer.

Igen är det en klematis som inte har klängen. Den stora fördelen med dessa sorter är att de är oändligt mycket lättare att få bort fjolårsrankorna ut buskar och annat man låtit dem slingra sig igenom, eftersom de inte klänger sig fast. Det lilla extraarbetet att leda rankorna rätt får man igen. Många sorter ur integrifolia-gruppen är bra marktäckare. Särskilt fina är de om de får rumla runt i tidigblommande buskar och ge dessa en andra blomning under sommar och höst.

Sortantalet inom integrifolia-gruppen är relativt stort men plantskolornas utbud tyvärr ofta litet. Förhoppningsvis kommer vi att få se fler sorter så småningom. Den rosa 'Alionushka', den blå, mer storblommiga 'Arabella', den lilla vita doftande 'Hakuree' eller 'Pretty in Blue', täckt av kaskader av violettblå stjärnor är några av de sorter man kan hålla utkik efter.