söndag 23 juni 2013

Det som kan klättra kan krypa...

Hur täcker man en större yta utan att behöva bli ruinerad? Vad gör man med en "hopplös" slänt där man inte vill klättra med en gräsklippare eller trimmer?

Förvånansvärt nog verkar de flesta tro att klätter- och slingerväxter måste ha en spaljé eller upprätt stolpe som stöd. Om en växt är för vek för att hålla sig upprätt av sig själv borde steget inte vara så långt till att tänka sig att den borde kunna användas liggande också.

Småblomig klematis (Clematis Atragene-
Gruppen)
Ett av de få egentliga problemen med att använda växter som egentligen klättrar är att de klättrar upp i buskar och träd om dessa finns planterade i ytan man vill täcka. Det bästa är att det behövs förhållandevis få plantor för att täcka en stor yta.

En ogräsbevuxen slänt kommer ingen marktäckare att rå på. Det finns två vägar att gå. Den ena är att rensa bort allt rotogräs före plantering. När plantorna börjar växa fästs de med märlor (t.ex. av tillböjd grövre ståltråd). De flesta klätterväxter slår rot längs med rankorna när de får långvarig kontakt med marken. Det gör att de också hjälper till att binda jorden, särskilt önskvärt om slänten är brant. Det andra alternativet är att helt enkelt täcka över slänten med någon form av markduk. Över den spänns linor, som växter med klängen, eller de som slingrar, kan klänga runt, alternativt så lägger man ut armeringsmatta och förankrar denna.


Växter med sugrötter (murgröna, klätterhortensia och klättervildvin) klär också gärna in sluttningar klädda med betong eller sten.

Flera av våra vanligaste klätterväxter blir utmärkta marktäckare.


  • Klematis (Clematis spp.), främst sorter med tidig blomning (Atragene-Gruppen) eftersom dessa inte behöver klippas ner på våren men även olika typer av helbladig klematis (C. integrifolia, samt sorter ur Diversifolia-Gruppen), som vissnar ner helt under vintern och blommar sensommar-höst. Även de mycket kraftigväxande skogsklematis (C. vitalba) och dess kusin 'Paul Farges' (syn. 'Summer Snow') borde kunna användas.
  • Murgröna (Hedera helix i sorter) har fördelen att den är vintergrön. Den bristande härdigheten gör den dock säker bara i de södra delarna av landet. Nyligen har det släppts tre sorter med status av E-planta på marknaden. Dessa är 'Grafik', 'Huldra' och hymn. Alla är utvalda kloner av murgröna som hittats ute i den svenska naturen. Som marktäckare bör de klara sig åtminstone upp till zon V. Den som odlar buxbom bör inte använda murgröna under den, de utkämpar ett kemiskt krig och trivs inte i sällskap med varandra! Kanske bäst i åtminstone halvskuggigt läge men sol går bra om man är beredd att skydda mot vårsolen de första åren.
  • Klätterhortensia (Hydrangea anomala ssp. petiolaris) blir en mycket fin marktäckare i halvskuggiga-skuggiga lägen. Den kan vara trög att få att börja växa men har stor växtkraft när den väl har etablerat sig. För den som önskar en mer småvuxen planta finns sorten 'Cordifolia', som i allt är mindre än ursprunget. En ovanlig sort som lyser upp är 'Mirranda' med gulkantade blad.
  • Kaprifol (Loncera spp.) är nog den bästa för solstekta slänter. Halvskugga går också bra. Om man blandar sorter med olika blomtid kan man ha en slänt som blommar och doftar (mer eller mindre) från första halvan av juni fram till frosten.
  • Vildvin (Parthenocissus quinquefolia)
  • Vildvin (Parthenocissus quinquefolia) är en mycket effektiv marktäckare med frodig grönska. Blomningen är oftast intetsägande men vissa år är den riklig och resulterar i mängder av små blådaggiga bär (endast till lyst), som kontrasterar fint mot löven, som på hösten går över i lysande rött. Klättervildvin (P. q. var. engelmannii) bör också kunna användas men är spensligare och häftar sig fast vid det mesta som kommer i dess väg. Trivs i sol-skugga men höstfärgen får antagligen mest stuns om läget inte är alltför mörkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar