Flitiga Lisa, lyckliga Lotta och balsamin är alla relativt välkända växter. Alla tillhör släktet Impatiens och är hos oss krukväxter eller ettåriga prydnadsväxter och ogräs. De har generellt kraftiga saftiga stjälkar och blad, som efter första nattfrosten reduceras till en slemmig sörja. I varmare klimat är många fleråriga halvbuskar. Dit hör I. sodenii, vilken mest liknar en lyckliga Lotta som har getts någon form av anabola steroider och vuxit till jätteformat. På engelska kallas den “Poor man’s Rhododendron”, fattigmansrododendron. Första gången jag såg den, på lite håll i en trädgård i San Francisco, trodde jag också att det var en något märklig rododendron. Det enda svenska namnet jag har kunnat hitta är buskbalsamin, ett rätt passande namn då den kan bli närmare två meter! Ibland används dock det namnet även på den gammeldags krukväxten balsamin (I. balsamina). Att kalla den "jätte-Lotta kanske inte faller i god jord...Blommorna är stora,ofta 7-8 cm i diameter, och vita, ljusrosa eller vita med "rouge på kinderna". Blomningen är långvarig och avbryts först vid frosten. Liksom många av sina släktingar trivs den, i motsats till många utplanteringsväxter, i skuggiga lägen, ytterligare en attraktiv egenskap.
I en tid när de flesta utplanteringsväxter förädlats för att bli så kompakta och små som möjligt kanske buskbalsaminen inte har någon plats i våra nordiska trädgårdar, men visst vore det intressant att någon gång prova att odla den som en rätt häftig utplanteringsväxt. Enligt uppgift växer den snabbt och bör kunna bli rätt stor även under en sommarsäsong. Kanske är den något för en parkförvaltning i någon stad med nyfikenhet och vilja att prova det okända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar