Det klättrar och det klänger... Del II

Klätterdalechampia (Dalechampia
dioscoreifolia)

Tillbaka till de exotiska klättrarna och klängarna!

Först ut en växt som kan träffas på som krukväxt ibland, nämligen den vackra växten med det kanske inte så vackra namnet klätterdalechampia (Dalechampia dioscoreifolia). Den som är familjär med näsduksträdet (Davidia involucrata) känner igen stuket på "blomman" (själva blommorna sitter oansenliga mitt emellan de minst sagt färggranna högbladen. Nu är de inte släkt utan istället så hör dalechampian till familjen törelväxter och är alltså släkt med bl.a. julstjärnan. De tunna bladen till trots så lär den kunna tåla att torka ut en aning, men torka och brist på ljus ger dålig blomning. Den tål temperaturer ner till strax under nollstrecket, när den är ordentligt avhärdad, så den borde kunna vara användbar i ett varmt läge ute under sommar och höst. Jorden bör ha ett neutralt eller svagt surt pH. Ursprunget är Sydamerika. Eftersom den tillhör törelfamiljen så kan växtsaften orsaka irritation hos känsliga personer.

Klätterbahuinia (Bauhinia corymbosa)

Nummer två är en klättrare som är en udda fågel i sitt släkte. Bauhiniasläktet består mest av buskar och träd, vanliga som prydnadsträd i varmare klimat. Blommorna är orkidélika, vilket gett upphov till namnet orkidéträd, medan de karaktäristiska bladen gjort att de också kallas kamelfotsträd. Bauhinia corymbosa har inget svenskt namn, men klätterbauhinia skulle följa namnskicket i övrigt. Det är en finlemmad, men ändå kraftfull, klättrare som blommar med små ljusrosa orkidélika blommor i skira klasar från vår/försommar till höst. Blommorna är kanske inte lika kalrt färgade och stora som hos många andra arter, men de är nog så vackra och tål att studeras nära. Växten kommer från sydöstra Asien och klarar en liten frostknäpp på hösten om man skulle glömma plantan ute. Den är också relativt torktålig. Jag har inte sett den till salu i Sverige än, men den vore ett intressant tillskott till kategorin terassväxter.

Nummer tre är en annan klättrare man ibland ser i svenska växtbutikers sortiment av s.k. medelhavsväxter, violranka (Hardenbergia violacea). Man störter också på släktingen ametistranka (H. comptoniana), men de är i blom mycket lika. De kommer båda från Australien. Blomningen infaller på senvintern/våren, så den bästa placeringen är kanske i ett inglasat uterum/vinterträdgård, där den kan få utvecklas fritt. Bladen är i det närmaste läderartade, vilket hjälper växten att klara torra perioder. Den trivs i lite tyngre (men fortfarande väldränerad) jord, så inblandning av lera/tyngre trädgårdsjord kan vara att rekommendera för att få den att trivas så bra som möjligt. Växten tål en frostknäpp på ca -5C, men blir kylan långvarig kan den få rätt omfattande skador. Då klipper man helt sonika tillbaka plantan. Så länge nederdelen är frisk växer den upp igen.

Violranka (Hardenbergia violacea)

Violranka i San Francisco i närheten av
Castro-distriktet